Parasport/paraidrott, tidigare handikappidrott, är
samlingsnamnet för sport och idrott för personer med funktionsnedsättning. De som
tävlar delas då inte bara in efter kön utan även funktionsnedsättning och grad
av funktionsnedsättning i olika nivåer, ungefär som viktklasser i brottning. I
sportskytte kan till exempel personer som sitter i rullstol tävla utanför
parasporten.
De två världskrigen under 1900-talet och det höga antalet
personer som skadades där ökade intresset för parasport som rehabilitering.
Parasport har för många med funktionsnedsättning blivit ett viktigt sätt att
visa att man kan tävlings idrotta på liknande villkor som personer utan
funktionsnedsättning. De idrottare som räknas till Parasport är idrottare med
tre olika kategorier av funktionsnedsättningar: rörelsehinder,
utvecklingsstörning eller synskada.
De flesta idrottare med funktionsnedsättning tävlar i samma
grenar som andra, men med olika anpassningar (som kälkhockey, rullstolsbasket
eller rullstolsrugby, men vissa idrotter, till exempel goalball och showdown,
har uppfunnits som rena parasporter.
Parasportens motsvarighet till olympiska spelen är de
paralympiska spelen, som anordnas av samma tävlingsorganisation, på samma ort,
direkt efter OS. För personer med hörselskada finns Deaflympics och för
personer med utvecklingsstörning arrangeras sedan 1968 Special Olympics World
Games.
Några exempel på handikappidrotter är goalball, kälkhockey
vilket är en variant av ishockey, rullstolsbasket, rullstolscurling,
rullstolsrugby, rullstolstennis, sitski vilket är en variant av skidåkning.
Jag tycker att det är jättebra att vi har parasport. Idrott
ska vara en möjlighet för alla som vill göra det, alltså är det inte mer än
rätt att man har idrotter anpassade för handikappade.
Att veta att man har möjligheten att utöva sporter trots ens
funktionsnedsättning kan även få personer att må bättre. Det finns många i vårt
samhälle som är handikappade, och därför måste vi anpassa vårt samhälle för att
de ska kunna leva ett bra liv som inte bara innebär lidande. Att få möjligheten
att göra saker som t. ex idrott trots ens funktionsnedsättning kan då inte bara
vara positivt fysiskt utan även psykiskt för att man möjligtvis känner mer
samhörighet och att man passar in i samhället om man kan göra det som alla
andra ”normala” gör.
Idrott är något som många brinner för och ser som
hobby/fritidsintresse. Om det då är möjligt för folk med funktionsnedsättningar
att också få brinna för dessa sakerna och ha dem som fritidsaktivitet så ser
jag ingen anledning till varför de inte ska få göra det. Det kan finnas en del
personer som säger att de handikappade kan hålla sig till saker som att kanske
rita eller annat som inte kräver så stor fysisk aktivitet så kanske de menar
att man inte behöver kunna göra allt, och att idrott är till för människor som
är friska kroppsmässigt. Detta håller jag inte med om alls. Vem sätter reglerna
för vem som får göra vad, och vem har bestämt att vårt sätt att idrotta på (vi
som inte har funktionsnedsättningar) är rätt?
Jag tror att såna kommentarer beror på okunskap. Många ser
ned på funktionshindrade som om deras funktionshinder påverkar hur de är som
personer. Att en person sitter i rullstol beror ofta bara på att de har ett
problem med just benen eller ryggen som gör att de inte kan gå. Detta behöver
inte alls betyda att dem är mindre kompetenta eller kapabla till att bli stora
inom något än oss andra. Det är helt enkelt bara ignorant att tycka dåligt om
parasport, eller om att handikappade vill idrotta.
Källor:
Jag anser dessa källor som trovärdiga och relevanta.
