Svenska

Jag håller delvis med Sofia Ander, som har skrivit denna insändaren. Enligt mig så krävs det både en motiverad elev och en bra skolmiljö för att resultaten ska höjas. Jag tänker att det går som i ett kretslopp. Det börjar med dåliga resurser, dåliga lärare och dåliga rektorer. Dåliga resurser skapar de elever vi ser som ansvarslösa. De som egentligen är i behov av extrahjälp, de som sedan inte blir någonting. Dessa elever skapar inte sällan problem i skolmiljön, och detta blir ett störningsmoment för övriga elever. Där kommer dåliga rektorer och dåliga lärare in. Deras uppgift är egentligen att fokusera vid att inte låta alla falla i den gropen som de sämre eleverna hamnat i. Istället ser vi ofta idag ansvarslösa lärare. Och rektorer. Rektorer som borde veta bättre än att placera upp till 5 elever med svårigheter i samma klass. Det är där kretsloppet går runt, skolan är full av ansvarslösa elever. Skolan får ett dåligt rykte, och därför sämre lärare. Pengar som kunde gått till elevers fördel, används för borttagning av klotter.  Givetvis kan inte hela ansvaret ligga hos lärarna, absolut inte. Lärarna kan inte vara dem som tvingar eleverna att läsa, göra sina läxor och inte snapchatta under lektionstid. Men låter det ologiskt att en mer disciplinerad skolmiljö skulle skapa mer disciplinerade elever? Är det inte rimligt att ha ett krav om att alla lärare och rektorer ska vara medvetna om fel som begås på skoltid, lärare som missköter sig och elever som är i behov av mer hjälp? Kanske är det svårt för skribenten, Sofia, att sätta in sig i andras perspektiv. Men jag tänker att det börjar med den eleven som inte får någon hjälp. Den vi redan nu tänker inte har någon framtid. Hur ska den eleven vilja lyckas, om inget pekar på att den faktiskt kan?